Khmerisk klassisk dans och apsaran

Vad khmerisk klassisk dans är

Khmerisk klassisk dans är känd för sina graciösa handgester och sina elaborerade kostymer. UNESCO har listat den som Royal Ballet of Cambodia sedan 2003 och uppger att den har varit nära förknippad med det khmeriska hovet i över tusen år och ses som en symbol för khmerisk identitet. Repertoaren återberättar legender om khmerfolkets ursprung. Föreställningar ackompanjerade traditionellt kungliga ceremonier som kröningar, bröllop och begravningar, liksom khmeriska högtider. På khmer kallas traditionen Robam Preah Reach Troap, vilket Wikipedia översätter till dansen om kunglig rikedom. Wikipedia noterar att UNESCO och många forskare använder Royal Ballet of Cambodia och khmerisk klassisk dans för samma tradition, även om den första termen också kan syfta på National Dance Company of Cambodia.

Var apsaran kommer ifrån

Apsara är en himmelsk varelse inom hinduisk och buddhistisk kultur, skildrad som vacker och elegant och sägs vara en mästare i dans. Apsaror var ursprungligen en typ av kvinnlig ande förknippad med moln och vatten. Hon är ett viktigt motiv i stenhällarna på Angkors tempel, byggda mellan 800- och 1200-talen. Inom khmerkonsten räknas en kvinnlig figur som dansar eller är beredd att dansa som en apsara, medan en som står stilla, vänd framåt som en tempelväktare, är en devata. Så inte varje uthuggen kvinna i Angkor är en apsara. Apsaror förekommer också framträdande i skulptur, dans, litteratur och måleri i många sydasiatiska och sydostasiatiska kulturer.

En nyare dans med ett gammalt utseende

Apsaradansen på scenen i dag är yngre än hällristningarna. Wikipedia daterar dess tillkomst till 1950-talet, då drottning Sisowath Kossamak återskapade den med apsarorna i Angkor som förebild för kronan, sampoten och blomman. Den beskriver Robam Tep Apsara som en av de traditionella danserna i Kungliga baletten i Kambodjas repertoar, framförd av kvinnor insydda i åtsittande traditionella dräkter, vars graciösa, slingrande gester är kodifierade för att berätta klassiska myter eller religiösa historier. Den är en av Kambodjas nationella symboler. Dräkten bygger på apsarorna i tempelruinernas basreliefer, medan mycket av musiken och gesterna delas med andra klassiska khmerdanser.

Handalfabetet

Handgester i klassisk khmerdans kallas kbach, vilket betyder stil. De bildar ett slags alfabet och står för saker från naturen som frukt, blommor och löv. Dansarna använder dem i olika kombinationer och övergångar, tillsammans med rörelser i ben och fötter, för att förmedla olika tankar och begrepp. Armens position, och handens position i förhållande till armen, kan förändra en gestens betydelse. Vissa gester är lätta att tyda och andra är vaga och abstrakta. Dansarna sjunger inte och talar i allmänhet inte, och UNESCO tillägger att det krävs år av intensiv träning för att behärska gesterna. Gester utförs på olika sätt beroende på karaktärstyp. Vissa gester är lätta att förstå och andra förblir vaga och abstrakta.

Fyra slags karaktärer

UNESCO anger fyra distinkta karaktärstyper i den klassiska repertoaren, var och en med sina egna färger, dräkter, smink och masker, och listan nedan presenterar dem. Drottningar, gudinnor och prinsessor är de högst rankade kvinnliga rollerna, kallade neang ek. Andra kvinnliga karaktärer, som apsaran, kinnarin, en fågelkvinna, och sjöjungfrun, dansar i neangens stil med subtila skillnader i gest, och den största skillnaden är dräkten. Wikipedia listar jättarna och aporna bland de maskerade karaktärerna.

• Neang: kvinnan
• Neayrong: mannen
• Yeak: jätten, som bär mask
• Sva: apan, som också bär mask

Klädd för sin roll

Dräkten är en del av språket. Den är rikt broderad och har mycket brokad, och att klä en dansare innebär att sy fast plaggen på henne, vilket tar flera timmar. Wikipedia tillägger att de flesta dräkterna tros avbilda vad gudomligheter bär. För apsaran är huvudrollens sampot vanligtvis vit och de medverkande dansarna framträder i grönt, blått eller rött. Huvudapsarans huvudbonad har tre spetsar med två rader av sfäriska dekorationer, likt apsaran på bilden från Angkor. Dansare bär traditionellt doftande blommor och kan bära jasminhalsband runt handlederna. Dräktguiden på den här sidan går igenom kjoltyget, kragen, kronan och smyckena del för del.

Läs nästa: Apsarakostym och huvudprydnad

Orkestern och kören

UNESCO säger att en orkester ackompanjerar dansen och att en kvinnlig kör ger en löpande kommentar till handlingen och lyfter fram de känslor som dansarna mimar. Orkestern är pinpeat, den största traditionella khmeriska musikensemblen, med omkring nio eller tio instrument, främst blåsinstrument och slagverk, däribland flera sorters xylofoner och trummor. Särskilda musikstycken markerar särskilda händelser, som en dansares entré eller sorti, eller flygande och gående, och nya stycken skapas sällan. Wikipedia säger att pinpeat har ackompanjerat hovdanser, maskpjäser, skuggspel och religiösa ceremonier.

Läs nästa: Pinpeat: musiken till khmerdansen

Hov, tempel och ceremoni

Dansen har en lång historia i Kambodja. En av de tidigaste uppteckningarna är från 600-talet, då framträdanden användes som begravningsritual för kungar, och forntida steninskriptioner beskriver tusentals apsaradansare som tilldelats tempel. Inom hovtraditionen, säger UNESCO, sågs dansarna som kungarnas budbärare till gudarna och förfäderna. Innan en trupp går upp på scenen hålls en lärarhyllningsceremoni för att hedra de lärare som utbildat dansarna och be varje rollfigurs ande att hålla föreställningen smidig och oavbruten. Vid försoningsceremonier, tillägger Wikipedia, framfördes dansen vid Wat Phnom, Silverpagoden och Kungliga palatsets tronsal.

Nära förlust och återupplivande

Khmer Rouge-regimen utplånade nästan konstarten. UNESCO uppger att dess styre i stort sett gjorde slut på Kungliga baletten och att nästan alla mästerdansare och musiker dödades. Trupper återuppstod efter 1979 och tog åter upp den uråldriga repertoaren. Enligt Wikipedia återupplivades träningen i khmerklassisk dans i flyktingläger i östra Thailand med de få överlevande dansarna, och många danser och dansdramer återskapades vid Royal University of Fine Arts. UNESCO tillägger att baletten har återfått mycket av sin forna prakt, men att finansieringen är knapp, lämpliga scener är få, moderna medier konkurrerar om publiken och att det finns en risk att den blir enbart en turistattraktion.

Vad du ska titta efter medan du ser på

Börja med händerna, sedan fötterna, sedan ansiktena. Gesterna bär betydelsen, så följ samma få former när de återkommer. Lägg märke till hur huvudrollen är klädd annorlunda än de dansare som stöder, och lyssna efter hur musiken förändras när dansare kommer in och går ut. En hållen pose är lika värd en blick som en gest i rörelse. Förvänta dig ingen snabb föreställning: rörelsen är långsam, kontrollerad och kodifierad. En recensent av kvällen i Phnom Penh kallade delar något långsamma och repetitiva men vackra, vilket är en rättvis beskrivning av formen. Om programmet eller konferencieren namnger en dans, notera namnet så att du kan slå upp det efteråt, och låt de första minuterna lära ditt öga vad det ska följa.

Vem detta inte är för

Det kommer att göra den besviken som vill ha snabbt skådespel, akrobatik eller en handling berättad i ord, eftersom dansarna inte sjunger eller i allmänhet talar och berättelsen lever i gesten och i kören. En kort Apsara-dans är också en introduktion, inte hela traditionen: den klassiska repertoaren skildrar mytologi och traditionella sagor i dansdramer som varar längre än någon enskild dans, och Wikipedia beskriver Kungliga balettens repertoar som innehållande många danser och dansdramer. För ett fullständigt dansdrama på en teater, håll utkik efter en säsong med det nationella kompaniet.